Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Kapten, teaterdirektör och majestätsförbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Lindebergs dramer: »Fördragsamhet är en kristlig dygd,
och jag har sökt sträcka den så långt som de flesta andra.
Men jag ber vem som helst sätta sig i mitt ställe och ett par
gånger genomtugga sorgespelet ’Blanka’ — få se hur långt
tålamodet räcker! Versen är nämligen så knagglig och hård,
att den icke utan våda för bröstet någon längre tid kan
utsägas. Stycket gavs väl lyckligtvis icke mer än två eller tre
gånger; men de ändlösa repetitionerna, föranledda av de
spelandes brist på uppmärksamhet och deras — Gud vet av
vad anledning — återkommande skratt, varigenom
deklamationen avbröts, vållade för mig, som ensam måste streta
med hela pjäsen, många och långa plågodagar. Därtill kom,
att jag länge — och särdeles den tiden — var besvärad av
svagt bröst, vilket så förvärrades, att jag icke långt därefter
nödgades anhålla om mitt avsked, varigenom jag med de mina
blev försatt i högst torftiga omständigheter.» Lindeberg
hade alltså, säger mannen, blivit vållande till hans sorgliga
belägenhet, »ehuru jag visst icke tror, att det varit hans
avsikt, eller att han ens själv anat detta förhållande.»
Tryckfrihetsmålet väckte stort uppseende bland
allmänheten men slutade med Flugsmällans frikännande.
Genom Flugsmällefejden hade den hetlevrade Lindeberg
blivit bragt alldeles ur jämvikten. När hans teaterplaner
alltjämt rönte mothugg från höga vederbörande, rann
sinnet på honom och han vände sig den 13 mars 1834 till
justitieombudsmannen med en inlaga, vari han helt fräckt
påstod, att konungen »sig till vinning» uppehölle ett olagligt
teatermonopol, och erinrade om att detta monopol innebar
en olaglig beskattning av konungens undersåtar, ett »brott»
som allmänna lagen belade »med icke mindre än dubbel
tjuvsrätt». Och hotfullt erinrade han om en ömtålig episod
i Sveriges historia: »Vi hava i dag den 13 mars. I dag
är ett fjärdedels sekel förflutet, sedan en svensk
konung störtades från sin tron, för det han illa
vårdat sitt lands intressen.» Till sist uppmanade han
justitieombudsmannen att ingripa mot de skriande
orättvisor, han nu dragit fram i ljuset. Svaret kom i form av ett
åtal för lasteligt tal mot konungen.
Det hjälpte icke, att Lindeberg bedyrade, att han med sina
utfall mot »konungen» åsyftat icke Karl Johan personligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
