Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när Wallin med sin härliga stämma i Svenska akademien
föredrog Tegnérs minnesteckning över Johan Gabriel
Oxenstierna, »Skördarnas skald», så satt författaren själv och
förundrade sig över att hans minnestal var så vackert.
Samma lutherska kraft, som talade ur Wallins
predikningar, genomströmmade också hans psalmdiktning. Han
har diktat, omarbetat eller översatt större delen av 1819 års
psalmbok.[1] Av Wallins egen hand äro sådana pärlor som den
av julglädje genomjublade »Var hälsad, sköna
morgonstund», den härliga, av evighetslängtan fyllda
himmelsfärdspsalmen »Till härlighetens land igen», den
kraftigt manande, av känsla om världens intighet
genomträngda »Vaka, själ, och bed» och den majestätiskt
gripande domspsalmen »’Vaker upp!’ en stämma
bjuder». — Storartat var det erkännande, som kom
Wallins psalmdiktning till del från samtidens yppersta män.
Tegnér kallade honom »Davidsharpan i Norden», och Geijer
yttrade, att Wallins psalmverk otvivelaktigt vore ett av de
yppersta, något språk kunde framvisa. Och ett så fast grepp
äga dessa psalmer än i dag om den svenska folksjälen, att det
icke lyckats senare tiders psalmdiktare och kommittéer att
ersätta den Wallinska psalmboken med något annat, utan
resultatet av en mansålders kommittéarbete har stannat vid
att vi fått ett supplement till den Wallinska psalmboken.
Högst bland all Wallins diktning står dock kanske det
väldiga skaldestycket »Dödens ängel», skrivet under intryck av
kolerans härjningar och skaldens egen förkänsla av den
annalkande dödens majestät:
»I Adams barn, som av jorden födens
och vänden åter till jorden om,
I ären mine, I ären dödens,
alltsedan synden i världen kom.
Jag står i öster
och når till väster;
och tusen röster,
I tidens gäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
