Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag bär till eder med Herrens ord
från luft och lågor och hav och jord.
— — — — — — — — — — — —
I sväven lätta i dansens ringar,
I stojen yra i nöjets lag,
och myrten blommar, och lyran klingar —
men över tröskelen stiger jag.
Då stannar dansen,
då sänkas ljuden,
då vissnar kransen,
då bleknar bruden,
och ’sorg är änden’, som Skriften sagt,
’uppå all glädje’ och glans och makt.
Jag är den starke, som haver makten,
till dess en starkare komma skall.
På höga fjällen, i djupa schakten
det är min anda, som susar kall.
De smittans ilar,
som rensa länder,
de nattens pilar,
som ut jag sänder,
de slå sitt offer, och slaget tål
ej mur av koppar, ej sköld av stål.
Jag sveper vingen om nordanstormen
och rullar dynande våg mot strand.
Av statssystemer jag krossar formen
och vrider viggen ur dundrarns hand.
Som nattens vakter
jag sekler jagar,
och mänskosläkter
och verk och dagar
som böljor välva sig för min fot,
tills sista böljan där lagt sitt knot.
— — — — — — — — — — — —
Min hand blott vinkar — och jorden sopas:
allt levande till det rummet far,
där intet öra hör namnet ropas
och ingen tunga sig rör till svar.
Min fot lustvandrar —
och stjälper troner;
Och Alexandrar,
Napoleoner,
de herrar fordne i höga loft,
de äro vordne en handfull stoft.
— — — — — — — — — — — —
Rannsaken, dödlige, edra syften,
med bävan forsken er själs begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
