Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fosforisterna gengäldade med ungdomlig stridslust de
många elakheterna och samlade sig slutligen till ett
huvudanfall mot den gamla skolan i ett stort satiriskt epos med
titeln »Markalls sömnlösa nätter» — med Markall
åsyftades Wallmark. Boken bestod av två delar. I första
delen eller första natten, som den kallades, skildras efter
mönster av Homerus’ och Virgilius’ hjältedikter, hur
»rimtussarne», d. v. s. den gamla skolans män, försöka storma Pinden
och upphöja Polyhistrio (Leopold) på Apollos tron.
Polyhistrio själv för dem an, och han liknas på klassiskt
parodierande manér vid »den hornväpnade tjuren på betet, medan
i styrka han övergår de råmande stutar». Banérförare är »den
hjärneberövade Markall», och bland de övriga hjältarne
märkes »riddaren Hans därnäst, den Jans numera sig skriver»
(Hans Järta),och på vars sköld står skrivet: »Jag och
fäderneslandet», samt »Esaias den digre», vilket epitet syftar på
Tegnérs fetma. Om honom heter det: »Tungt du dig vältrade
fram, nyss ryckt ur ett frodande gästbud». Men Polyhistrio,
som inte tror den på vällevnad begivne ynglingen mer än nätt
och jämnt, placerar honom som chef för trossen.
Utgången av kampen blir naturligtvis olycklig för
rimtussarne. Polyhistrio själv dignar till marken för ett pilskott
från Thorild, och ur hans hjässa springer en loppa(!), en
travestering av den klassiska sägnen om hur Minerva fullrustad
framsprang ur Jupiters huvud.
»Markalls sömnlösa nätter» gjorde en utomordentlig lycka.
I Uppsala talade man knappt om något annat än den nya
satiriska hjältedikten. Men striden hade nu nått sin
höjdpunkt. Snart domnade den av, och kämparne försonades efter
hand. År 1840, när Atterbom hållit sitt inträdestal i Svenska
akademien, hälsades han av Tegnér med dessa ord:
»Att här du sitter, att jag hälsar dig
välkommen bland oss, visar tidens välde,
ombildarens, som länge ställde
inunder skilda fanor dig och mig
och ej blott mig men även mången annan
av sångarätten från kung Gustavs dar,
som bar ovansklig lagerkrans kring pannan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
