Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menade han, att det var farligare att ha »kosackstaten»
till beskyddare än till öppen fiende. Dock böjde sig Tegnér
på de flesta punkter för de råd och påstötningar, han fick
från akademien, och omarbetade »Svea» i riktning mot
besjungande av fredliga bragder i stället för krigisk revansch.
Men glad var han ej åt att »halvsula och klacklappa Svea».
I sitt hat mot ryssarne var han orubblig, icke så mycket
därför att de ryckt ifrån oss Finland som därför att tsarriket
för honom var »det barbariskas stående urbild», urtypen
för ett land, där våld och förtryck evigt råder, »ett land, där
det ännu ej finnes någon medborgare utan endast herre eller
slav, som går i köp liksom annan fänad». I ryssarne såg han
ett folk med endast en fernissa av bildning — »barbaren
dock sitter i hjärtat» och är farlig ej blott för oss utan för hela
Europas kultur, säger han. Och i kejsar Alexander såg han
»obskurantismens grundpelare, den allra lumpnaste karaktär,
jag känner i världshistorien».[1]
Karl Johans vänskap med »kosacken» gjorde Tegnér bitter.
När Suchtelen, den man som lurat från oss Sveaborg, sedan
kom hit som rysk minister, bad han en gång Tegnér att skriva
något i hans minnesalbum. Skalden valde då dessa rader
ur Svea:
»Finland, trohets hem, o borg som Ehrnsvärd byggt,
nyss lik en blodig sköld från statens hjärta ryckt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
