Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädas »den skrivande pöbeln». »Tro mig», säger han, »vi — och
du i synnerhet— äro dock födda, icke för att komplimentera
ormen, utan för att förkrossa hans huvud. Det är i alla fall
blott en snok, som väl väser, men ej kan stinga. Vi vilja
låta honom dö i sin dynghög.»
När Tegnér kom i de tagen, att han kastade sig på ordlekar,
blevo de nästan undantagslöst av det spirituella slaget, även
de. Då den jämförelsevis obetydlige lektor Enberg blivit
invald i Svenska akademien på en plats, till vilken den vittre
Brinkman borde varit ofantligt mycket närmare, skrev
Tegnér till denne sin vän: »Utgången av valet i Svenska
akademien känner du; och vi veta nu, vad du är värd
jämförelsevis med Enberg. För någon tid sedan undrade Argus,
huruvida Akademien skulle ta sin nya ledamot ur den franska
eller tyska skolan: hon har gått en medelväg och tagit
honom ur trivialskolan. Vederbörande erkänna väl, att E.
icke kan anses äga en gnista genie; men ser du, han är
predestinerad att fullända den så länge omtalta Ordboken som
annars ej blivit färdig innan språket dött ut. Mot ett dylikt
absolut nådaval är nu intet att invända.»
»Den ena som en ek sköt fram,
och som en lans är hennes stam;
men kronan, som i vinden skälver,
liksom en hjälm sin rundel välver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
