440 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Husdjursskötseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»den gamla goda tiden» hörde det till, att en mängd kreatur
dog av svält under vintern. En jordbrukare från denna
tid lär ha förklarat, att han lade på dubbelt så många
kalvar, som han behövde, därför att hälften alltid svälte
ihjäl under vintern. De djur, som levde över, brukade på
våren vara så medtagna av hunger, att de knappast orkade
släpa sig ut till det första betet. Det var ända in på medlat
av 1800-talet vanligt, att karlarnes första göra på
vintermorgonen bestod i att »resa korna» — de stackars djuren
hade nämligen själva icke krafter därtill. Det hade också
varit väl mycket begärt, att de skulle bli nytra och pigga av
en vinterutfodring, bestående av halm, dränk och s. k.
sorpor, varmed förstods en blandning av agnar, halm, löv,
granris och hästgödsel, vilket allt övergöts med varmt vatten.
När våren kom, blev fodret visserligen bättre, men i regel
var det ett magert bete, som bestods kreaturen i hagar, på
ängar och trädor.

En förståsigpåare från senare hälften av 1700-talet
rekommenderar som lämpligt vårfoder hackelse, som »pigorna
läto sitt vatten på», en utfodring som förekom mycket
både denna tid och långt senare. Ännu på 1840-talet
rekommenderas i facktidskrifter hackat granris, fuktat med
saltlake och människourin, samt hästgödsel såsom synnerligen
sunda och lämpliga fodermedel för nötkreatur.[1]

Fähusen voro denna tid i allmänhet trånga och mörka,
och rykt och renhållning försummades till den grad, att

[1] I Värmlands finnbygd var man särskilt slängd i konsten att skaffa
kreaturen olika slags nödfoder. Frånsett den ofta klena utfodringen
var befolkningen där känd för att vara synnerligen mån om sina
kreatur, och man ansåg, att därifrån skulle förträffliga ladugårdspigor kunna
erhållas, ifall man lyckades övertala dem att lämna sin hembygd. I
en berättelse från 1800-talets mitt heter det om Finnskoga kapellförsamling:
»Pigor och döttrar lära att förstå djurens läten, behöver och
sjukdomar och djuren att förstå dem tillbaka, så att människor och
djur hålla en daglig korrespondens med varandra, som är obegriplig
för den oinvigde. Ofta ser man bondhustrur, som giva överflödigt
di åt egna barn, tillika lära sina lamm och killingar att di dem själva för
att bortdraga den överflödiga mjölken. Det är en förunderlig syn att
skåda barnet vid ena modersbröstet och lammet eller killingen vid det
andra, på en gång tävlande om den kvinnliga källans ymnighetsådror,
eller att se lammet och killingen på långa avstånd igenkänna utseendet
och rösten av den kvinnliga styvmodern och med bräkande och språng
glättigt hoppa i hennes öppnade famn.»

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/8/0442.html

		Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 / 440 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|