Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Industrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröt bygd, och där han själv småningom lagt nya fält under
plogen. Han har nu fått så pass mycket åkerjord, att han
under goda år skördar spannmål tillräckligt för bröd och gröt
åt sig och de sina. Sjön ger honom fisk nog och skogen
villebråd, och gräs finns det till hans boskap. Hans kvinnfolk
är duktigt att spinna, väva och sy, och själv kan han både
timra hus, snickra husgeråd och redskap, ja även smida, om
det kniper. Så nog har han, så att han kan reda sig — i goda
år. Men nödåren äro ej så sällsynta. Då måste han blanda
bark i brödet, då får han tillgripa granris och gammal rutten
halm till kreatursfoder, då är det att färdas 30, 40 mil för
att komma över litet spannmål. — Så kunde det vara i »den
gamla goda tiden», innan järnvägarna förkortade avstånden
här uppe.
Några år gå sin jämna gång. Då komma en dag ett par
resande herrar och besöka vår bonde uppe i skogsbygden.
De börja prata med far om skogen, och hur det nu språkas,
så kasta herrarne fram ett förslag att för 50 års tid köpa
rätten att hugga träd utöver en viss storlek. Ett tusen
riksdaler kunde de bjuda för den rättigheten. Naturligtvis
skulle far själv få hugga till husbehov så mycket han ville.
— Ett tusen riksdaler bara för att få hugga skog! Skogen,
som stod där tät och stor och inte var till någon nytta! Hade
han inte själv haft besvär med att både hugga och bränna
för att få bete! Och nu kom folk och ville betala stora pengar
bara för att få hugga! Han skulle vara dum, om han sade
nej. Och så skildes man under ömsesidig belåtenhet,
herrarne med ett avverkningskontrakt på fickan och far med
en sedelpacke, större än han någonsin skådat.
Snart spred sig ryktet om denna underbara affär, till
grannarnes svåra avund. Men de behövde inte länge gå och
vara avundsjuka. Samma herrar eller andra funno väg till
dem och gjorde upp liknande kontrakt. Det var de första
trävarubolagens skogsköp. Lik en stormvind gick denna
rörelse över skogslandet. Den började i Ljusnans och
Ljungans älvdalar, kastade sig sedan över till Indalsälvens,
Ångermanälvens och de närmast mindre älvarnas och följde älv
efter älv allt längre mot norr. Här såldes ofta för några
hundra kronor avverknings- eller äganderätt till skog, som
blev värd hundratusentals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
