Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Den stora kraftmätningen mellan frihandlare och protektionister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländsk konkurrens. Men genom sådana skrankor
hämmades å andra sidan varuutbytet mellan folken. Under
1800-talets förra hälft uppträdde emellertid i England
förkunnare av frihandelns välsignelse. Liksom inom ett
land ståndsskrankorna borde brytas ned, så att var och en
kunde få ägna sig åt vad han visade sig passa bäst för, så
borde också de konstlade tullmurarna mellan folken
rivas och fri konkurrens få råda även å världsmarknaden.
Då skulle varje folk ägna sig åt att frambringa de produkter,
som bäst passade för detsamma, och köpa andra varor, där
de kunde fås billigt. Så lärde frihandlarne. Vid århundradets
mitt övergick också England till frihandel, och då dess
näringsliv nu blomstrade upp ännu snabbare än förut, blev
naturligtvis det ena landet efter det andra ivrigt att följa
exemplet. Så även Sverige. Jämsides med näringsfrihetens
införande gick alltså i vårt land ett riksdagsarbete, som
ledde till upphävande av införselförbud och av
spannmålstullar samt nedsättning av industritullarna. I
spetsen för alla dessa förändringar gick Gripenstedt som
finansminister, ofta under en våldsam kamp med tullvännerna.
Hans framtidshopp var en allmän tullfrihet staterna
emellan, och med verkligt patos sjöng han på riddarhuset
sin hymn till det fria handelsutbytet såsom »den stora flod,
som tyst men säkert i sin famn för vårt släkte fram till
allmän förbrödring».
Vid mitten av 1800-talet befriades Sverige, liksom övriga
sjöfartsidkande stater, även från Öresundstullen, mot det
att Danmark erhöll en större avlösningssumma.
Det skulle emellertid visa sig, att en näringspolitik, som
givit den mäktiga handelsstaten England rikedomar, icke
därför var lika hälsosam för andra länder. För lejonet på
jaktstråt är det nog bra att icke hindras av inhägnader kring
boskapen — men är det lika bra för boskapen? Detta
angående Englands handel. Vad dess industri beträffar, så var
den kapitalstark och väl organiserad. Därför kunde ingen
konkurrent bli farlig för den. Och det var naturligtvis en
fördel för de engelska fabrikanterna att få in råvarorna
tullfritt. Vad slutligen angår Englands jordbruk, så var
detta så obetydligt, att det kunde föda blott en ringa del av
befolkningen. I ett sådant land blir det naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
