Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tröstade sig för övrigt med att det bästa korrektivet mot
missbruk av husagan låg däri, att den husbonde, som gjorde
sig känd för grymhet, hade svårt att få bra tjänstefolk.
På 1856—1858 års riksdag återkommo både Lars Hierta
och Johan Johansson med motioner i ämnet, men
lagutskottet avstyrkte dem med den huvudmotiveringen, att
»ännu betraktades i allmänhet tjänstehjonet såsom medlem
av familjen», och därför borde familjefadern ha laga rätt att
ge tjänaren samma slags tillrättavisningar som familjens
övriga medlemmar. Våra lagstiftare hade också »med
särdeles varsamhet undvikit all inblandning från den
världsliga maktens sida i familjeangelägenheter».
Hierta förblev dock kall inför det vackra talet om
familjebandens betydelse. Han kunde ej tro, att »något
familjeband befästes eller stärktes genom stryk».
Resultatet av de första överläggningarna i ståndens plena
blev, att ärendet remitterades till utskottet i och för förnyad
behandling. Utskottet gick då en medelväg och föreslog
husagans avskaffande för tjänstehjon av mankön över 18 år
och av kvinnkön över 16 år.
Men den gamle konservative krigaren landshövding Karl
Gustav Löwenhjelm ansåg icke, att husagan kunde helt
och hållet ersättas genom kristliga råd och förmaningar.
»Om jag en morgon», sade han, »kommer ned i mitt stall och
finner hästarne oryktade samt drängarne sovande under
inflytande av gårdagens rus, skulle jag i sanning föga uträtta,
om jag började predika över lättjans fördärvlighet m. m.
Jag tror, att några förståndigt applicerade rapp över ryggen
skulle medföra mycket bättre verkan.» Isynnerhet fann
han det förvänt att avskaffa husagan »just i våra dagar,
då tjänsteklassens anspråksfullhet, lättsinnighet och
irreligiositet äro i ett ganska märkbart stigande».
För husagans bibehållande talade även herr von Francken,
med den motiveringen, att den vore en bättre strafform
än skammen att bli överantvardad till länsman eller polis.
Och i vårt glest befolkade land komme härtill särskilda
svårigheter: »I länder, där polistjänstemän vimla bland
en talrik befolkning, där icke allenast städernas gator
utan även landsvägarna betäckas av patrullerande
polismän — ett skådespel som jag hoppas vi icke på länge måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
