Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målet i vår lid hufvudsak ligen ledas derhän att
men-niskan inom sitt eget medvetande lår sig att inse
aitt samband med Gud, ur samma källa lär sig ut*
veckla den rikedom af kärlek som utgör all religions*
verkliga väsende.
Ju mindre den religiösa känslan riktas utåt,
desto mindre kommer den på afvlgar. Det är dertna
sanning efter hvilken tidehvarfvet synes sträfva* men
för hvilken det ännu icke gjort sig reda, och
hvarifrån det afhålles genom hvarje för skarpt bemödande
att binda samvetena, och leda uppmärksamheten utåt
i stället för inåt.
Antingen nu resignationen för timliga
skickel-serne härleder sig af en inpreglad och dogmatisk åsigt
af det andligas högre värde, eller af en ur hjertats
djup hemtad hängifning till det högre lifvels
förhållanden, äro dess verkningar enahanda, att föranleda
en stilla belåtenhet med allt det yttre, hvilket,
inför ett sådant sinne aldrig får annan betydelse än att
höra under förgäng!ighelens spira. När nu, i vår tid,
den förra grunden för resignationen allt mera
försvunnit och ytterligare måste försvinna, blir det så
mycket nödvändigare att gifva den sednare- en
lättare utveckling genom att icke söka tvinga densamma
under den förra.
Om nu slägtets intelligenta riktning hinner
förstå sig sjelf och ostörd får värdera den materiella
delen af tillvaron men endast såsom villkor för den
andliga, och således en praktisk religiositet åter blir
Om Fattigväsendet. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
