- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
226

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 PÅ SPANARESTRÅT.

förkunna, att fienden förberedde ett infall längre mot norr,
särdeles mot Eda socken. Detta rykte fick ett visst stöd
därigenom, att en del af hofstaten sändes till Värmland,
och redan i slutet af januari kom konungen till Eda skans,
där han stannade i ungefär tre veckor.
Dagligen red konungen ut för att rekognoscera och ut-
sände äfven i samma syfte flera små afdelningar till andra
sidan gränsen, men då man icke annat än undantagsvis på-
träffade några beväpnade norrmän utan endast obeväpnad
allmoge, fingo de svenska bönderna slutligen tillstånd att
återvända till hemmet. Konungen skulle hafva sagt, att de
bäst skötte plogen; kriget ämnade han sköta själf.
Att konungens tillåtelse af allmogen hälsades med
glädje, behöfver man icke betvifla, och särskildt voro Väster-
skogens invånare glada åt de gamla männens hemkomst.
»Nu hoppas jag,» sade Gretti, »att ni tre gjort eder
sista vandring ut ’på världen’, och att ni i lugn och ro
skola få framlefva eder tid här.» — »Ja,» svarade Jo, »så
hoppas äfven jag, och jag tror mig kunna svara för att de
andra två hysa samma förhoppning. Att bryta och bära
sten kunna vi göra här hemma och behöfva därför icke
gå ut "på världen".»
»Räck mig då edra händer till bekräftelse därpå,» åter-
tog Gretti. Pavo och Jo gjorde genast som hon ville, en-
dast Matti stod tvekande.
Då hördes Valborgs veka, melodiska stämma yttra: > Räck
ej din hand, Matti! Du måste gå ut och söka rätt på Per
och Matts. Vi veta ju ingenting om dem.»
»Därpå har du min hand, Valborg,» svarade Matti. »Din
Matts skall jag föra hem.» — »Ja, pojkarna måste vi ha
rätt på,» inföll nu Jo ifrigt. »Jag tager tillbaka mitt ord,
Gretti! Så snart göken gal, ger jag mig åstad.»
»Hvad tänker du på, Matti?» frågade en dag Valborg,
då hon inträdde i Mattis smedja, där han stod och hamrade.
»Hvad jag tänker på? Jo, jag tänker gå bort, så snart
jag får bösslåset mitt i ordning och snöstormen slutat.» ——
»Tack, Matti. Måtte ovädret, som nu härskar här, snart
sluta. Jag är så orolig för Matts.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free