Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA FÄRDEN UT ’PÅ VÄRLDEN’. 227
Några dagar därefter drog Matti åter ut »på världen»,
följd af alla de sinas välgångsönskningar.
Så gol göken äfven den våren, och då begaf sig också
Jo åstad.
»De ha gått söder ut, pojkarna våra;» sade han, då
han efter ett par dagar återvände, »gått till Strömstad och
Svinesund, enligt hvad knektarna i Holmedal upplyste mig
om. Eljes är det ej länge sedan de voro i Holmedal, och
då voro de friska och helbrägda. Matti har gått efter dem,
och han håller nog ord, Valborg min: Matts kommer nog
hem, när tider blir.»
Sommaren var förliden, och hösten hade kommit som
vanligt med omväxlande väderlek. Finnarnas jakttid var
inne.
Tisken med sitt träben skötte fångsten af fågel medels
giller och snaror och därtill fisket med biträde af kvinnorna.
De gamla jägarna Jo och Pavo gingo med hundarna i
skogen, och redan hade de lyckats fälla en älg. Man var
vid godt mod, då vintern gjorde sitt inträde och belade
vattnen med isar. Nu väntade man snö för att draga hem
det samlade fodret utmed älfvar och bäckar. Arbetet var
tungt, det visste alla. Också sade Jo en kväll, där han satt
inne i pörtet: »Väl vore, om pojkarna våra snart komme
hem. Jo är gammal nu och duger ej att draga så tunga
lass, han är lagom att sitta här i pörtet och spänta pärtor.»
På sina ord fick Jo ej något svar, ty vid påminnelsen
om de frånvarande föllo alla i tankar.
Då hördes tramp utanför dörren. Hundarna rusade
upp och läto höra en sakta morrning, som kom männen att
resa sig och fatta sina på taksparrarna liggande gevär.
Dörren öppnades långsamt, och ett par män blefvo synliga:
ingen af de innevarande kunde betvifla, att det ej var Mattis
breda figur, som fyllde dörröppningen.
Han steg långsamt in utan att hälsa, och väl inkommen
blottade han sitt silfverhåriga hufvud och sade med dar-
rande röst:
»Kungen är död! Kungen är skjuten!»
I pörtet blef det så tyst, att man knappast hörde att
någon andades. Tystnaden afbröts först af några lätta steg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>