- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
126

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

let som en smygande feber. Han har själv tecknat
sitt tillstånd i det gripande samtalet med
ungdomsvännerna:

Jag har nu på en tid — vårföre vet jag ej — förlorat
all min munterhet, övergivit alla mina vanliga övningar,
och i sanning så eländigt står det till med mitt lynne att
denna präktiga byggnad, jorden, tyckes mig vara en
ofruktbar bergsudde, denna härliga tronhimmel, luften,
ser ni, detta mäktiga svävande firmament, detta
majestätiska tak inlagt med gyllene eldar, o, det förekommer
mig icke annorlunda än som det vore en otäck, förpestad
samling dunster. Vilket mästerstycke är icke människan!
Huru ädel i förnuft! Huru oändlig i förmögenheter! I
gestalt och rörelse huru uttrycksfull, huru beundransvärd!
I handling huru lik en ängel! I tanke huru lik en gud!
Världens prydnad! Urbilden för alla kreatur! Qch
likväl, i mina ögon, vad är all denna stoftets kvintessens?
Mannen gör mig ingen fröjd, och kvinnan ej heller —»

Det är en sjukdom som sålunda skildras. Den
beror på brustna illusioner hos en ande, full av
känslighet och nobless. Han känner avsmak för
livet och allt vad livet rymmer, inklusive sig själv,
en avsmak som kan stiga till längtan efter döden
och några gånger gnistra av ett otåligt raseri. Vad
som sker i dramat är inte blodshämndens
långsamma, alltför långsamma utkrävande. Det är
Hamlets självförgiftning och hans långa kamp mot
denna förgiftning som håller på att förlama hans ädlaste
krafter. Vad som hänt hans fader är en kroppslig
symbol av vad som händer sonen. En enda
giftdroppe »ystar plötsligen det sunda blodet — som
när man dryper ättika i mjölk». Symptomen på
förgiftningen tyckas nästan släppa sitt offer strax
före upplösningen: luften ljusnar, och det faller
några ord av kall och klar beslutsamhet från den
plågade hjältens läppar. Och när slutet kommer,
är han beredd, som han själv sagt: »allt är att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free