Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan han resa, ha bekvämt, njuta af lifvet, verkligen njuta,
inte tillfredsställa nycker och dårskaper — återstoden är inte
hans.
— Men kära Ellen–
Fru Svartfelt afbröts genom inträdet af sin man, åtföljd
af en elegant och vacker ung fru.
Grosshandlar Svartfelt var en lång, mörkskäggig herre
med ett förbindligt sätt. Han hälsade leende på fröken
Loman och vände sig därpå till sin fru.
— Jag råkade på fru Hanley i trappan, och vi
undrade, hvad som stod på, damerna hördes så lifliga —
jag tyckte till och med jag uppfångade så torra ljud som
siffror, aj, aj fröken Loman, är det nu åter någon
människovänlig fruntimmersförening, som —
— Vi talade om förmögenhetsvillkor, sade fröken
Loman något kort.
— Ja, ni kan tro Ellen går åt oss stackare, skämtade
fru Svartfelt, som nu endast var den älskvärda värdinnan.
— Fröken Loman är visst med i många välgörande
föreningar? sade fru Hanley en smula matt och slog upp
sina vackra ögon.
— Fröken Loman är ett mycket energiskt ungt
fruntimmer, som ifrar för samhällets förbättring, sade
grosshandlaren artigt med en liten skämtsam ironisk bugning.
— Ja, hon vill att vi alla ska vara lika rika, vi talade
just om det, inföll samtidigt fru Svartfelt och skrattade.
Fröken Loman var blossande röd. Nu sade hon lågt
och framtvingadt:
— Ja sa’ inte så alls, Louise. Jag sa’, att ingen borde
få lefva upp mer än ett visst maximum pengar om året,
återstoden skulle han ge bort.
— Såå, det var en sträng lag, fröken Ellen.
Grosshandlaren satte sig leende tillrätta i kåsösen.
— Törs man då fråga, hur mycket fröken tilläte en
stackars dödlig att offra på sin anspråkslösa tillvaro?
Ellen Lomans kinder brände, då hon lugnt sade:
— Ingen borde göra af med mer än omkring 60,000
kronor högst, om han också ägde millioner i räntor och
aldrig så stora affärer att omsätta — med det kunde han lefva
ett njutningsfullt lif.
— Och resten?
— Resten skulle han ge ifrån sig.
— Nå, men fröken lilla — grosshandlaren var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
