Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Hur är det med Allegra?
— Inte riktigt kry. Jag kan inte gå ifrån henne.
Du får gå ut ensam och titta på sta’n, Percy.
Lörd Byron hade lovat att taga sig an lilla Allegra och
låta uppfostra henne såsom sin dotter — med villkor att
han slapp ha något med modern att göra. Nu voro de på
väg till Venedig — Shelley och Claire med den lilla, som
skulle avlämnas till sin far — och hade hunnit så långt
som till Florens.
Över Arno-staden låg drömmande aftonsol. I blånande
dis stodo de fjärran höjderna; över tornspiror och
koppartak flöto gyllene dagrar. Hänryckt över tusen glimtande
skönhetssyner strövade Shelley omkring — glad på det
hela taget att få gå ensam. Aldrig skulle han kunnat så
med varje fiber i sin själ insupa skönhetsglädje, om han ej
fått gå tigande allena, ostörd av prat och infällen från en
annan människa.
Hastigt rann det för honom: så skulle han ej ha tänkt
för ett par år sedan. Då skulle varje glädje varit
ofullkomlig, om den ej delats med Mary. Men nu — när hans
tankar ibland gledo hän till hans hustru, som var kvar i
Lucca med sina små, var det knappast med någon känsla
av längtan —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shelley/0095.html
