Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ding och Johan Elisson Forssberg hade större omsättning än något af de öfriga svenska
messingsbruken, Nyköping, Gusum, Bjurfors och Skultuna. Dess årliga tillverkning steg
omkr. år 1770 till 11- å 1,200 skeppund.
Den af Gabbe är 1654 anlagda kopparhammaren förstördes 1743 af en eldsvåda och
återställdes ej sedan; den andra däremot fortfor att drifvas.
Om gevärsfaktoriet utlåter sig Sundelius: »Behofvet af gevär måtte hafva varit ganska stort
på 1740-talet och böjelser för fabrikers anläggning likaså, när inga naturliga hinder kunde
afhålla från detta faktoriets nybyggande på en länge omtvistad mindre holme i strömmen
mellan kvarnarna och Västgötegatan belägne.» Om det hade ägt någon enda af de
förmåner, hvaruppå de öfriga gevärs-faktoriernas anläggande och upprätthållande blifvit
funderade, och om här hade funnits tillgång på skickliga arbetare––––-så skulle man dock lik-
väl ej förundra sig öfver den i början af 1750-talet här uppförde ganska kostbara
gevärsfaktori-byggnaden af sten». Då kronan ej med fördel kunde drifva gevärstillverkningen,
beslöts att öfverlämna den till faktorerna. Ofverdirektören Anders Schenbom ägde nu och
dref faktoriet till år 1774. — Under den följande tiden råkade det i förfall. — Förträffliga
gevär af olika slag tillverkades — mest genom utländingar — och exporterades äfven.
Genom särskilda anordningar uppdrefs tillverkningen af bajonetter och laddstockar. Norrköpings
gevärsfaktori åtnjöt välförtjänt anseende och besöktes åren 1762 och 1769 af konung Adolf
Fredrik, drottning Lovisa Ulrika samt medlemmar af den kungliga familjen, däribland
kronprinsen Gustaf.
Till belysande af en del varupris under denna tid må några siffror anföras ur sekreta
manufaktur- och handelsdeputationens betänkande 1747:
En aln fint kläde kostade 1696 18 dir kopparm.; 1746 18 dir kopparm.
1 lisp. smör » » 4 » » »18 » »
1 » talg » » 4 » » » 18» »
1 » kött » » 2 » 16 öre » 7 » 16 öre.
1 famn ved » » 4 dir kopparm.; » 18 dir kopparm.
Enligt uppgifter i bref 1746 från en i Norrköping boende sockerbruksidkare till en vän
o
i Stockholm ställde sig en del priser i Norrköping på /följande sätt Ar 1741 såldes
Norrköpings socker till 18 öre silfvermynt per skålpund för canarie, 16 öre för raffinade och 14
öre för melis. Detta var, säger brefskrifvaren, ett skäligt och lindrigt pris. Ar 1746 voro
prisen 10 mark kopparm. för canarie, 9 mark för raffinade och 8 mark för melis, allt per
skålp. — Hvete, säger vidare författaren, gällde för ej länge sedan 11 å 12 daler tunnan,
men nu (1746) 40 dir och däröfver; råg kunde för några år sedan här på orten köpas till
9 å 10 daler, men gäller nu 28—30 daler tunnan; korn köptes då till 6 å 7 daler, men
kostar nu 24 daler och däröfver. Prisen på all annan spannmål hade ock stigit i samma
proportion. Smör betalades samma åren med 7 å 71/-» daler per lisp., gäller nu 14 å 15
daler. Färskt kött kostade 6 öre skålpundet, nu 10 öre. En famn ved gällde förut 6 å 7
daler, nu 12 å 14.
Under Gustaf III började i mångt och mycket andra och äfven friare åsikter göra sig
gällande med afseende på bästa sättet att främja rikets ekonomiska utveckling, ehuru dock
i detta hänseende denna tid äfven utgör en fortsättning af den föregående. Af denna
regeringens handels- och näringspolitik liksom ock af åtskilliga andra förhållanden påverkas den
följande tiden. Vi vilja om dessa allmänna inflytelser anföra något. Jordbruket hade under
frihetstiden gifvetvis fått stå mera tillbaka, äfven om en del åtgärder till dess fromma vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
