Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållningssällskapet vårtiden låter anordna, då ock premier och medaljer utdelas, och da köpare
äfven från aflägsnare orter pläga infinna sig.
Enligt en uppsats i Vetenskapsakademiens handlingar af år 1756 hörde krogrörelse da
till stadens allra viktigaste näringsfång. Länge kunde det så förblifva, ty
bränvinsförsälj-ningen var i det närmaste fri. Den tiden är dock nu längesedan förbi. Lagstiftningen har
lagt hämsko på näringen, och numera är bränvinsutskänkningen öfverlåten åt ett bolag, som
jämlikt det s. k. Göteborgssystemet för egen del afstår från all vinst af försäljningen af
rusdrycker.
Den grosshandel, som bedrifves i staden, omfattar hufvudsakligen spannmål och trävaror.
Den, som i öfrigt förekommer, sysselsätter sig egentligen med blott en eller annan speciell
handelsartikel.
Minuthandeln är ganska liflig. Krämare omtalas i Linköping ända från början af 1300-
Jerti vägsstation en
talet. Med denna beteckning nämndes fordom till skillnad från »köpmän» de personer, som
drefvo handel med kryddor, tyger och diverse korta varor, och som ägde rätt att i sma
kvantiteter afyttra importerade handelsartiklar. De svarade således ungefär mot hvad vi mena
med minuthandlare. Ar 1567 uppgifves, att 7 af stadens 30 borgare »brukade köpenskap .
Deras antal uppgafs 1795 till allenast 9, men det hade 1816 hunnit växa till 26. Ar 1842
omtalas 22 dylika handlande med en betjäning af 38 personer. Tio år därefter räknades
de till 28, hvarförutom 3 personer drefvo handel med egna tillverkningar. Därtill kommo
ytterligare 7 kvinnor, som idkade handelsrörelse. Betjäningen uppgafs till 35 personer. En
köpman dref en slags grosshandel. De flesta handlandena voro påförda och erlade högre
bevillning »efter 2:dra artikeln för rörelse än den af bevillningsförordningen för handlande
i tredje klassens städer fastställda minimiafgift.» Bevillningssumman 1840 utgjorde 6311 ,
riksd. och är 1850 hade den stigit till 720 riksd.
Med stadens förbättrade kommunikationer och allmänna förkofran växte raskt
handels-idkarnes antal, som för år 1880 uppgifves till 85 med en betjäning af 126 personer. Tjugu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
