Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon är tjugu år och från huvud till fot en
synnerligt skön och härlig naturens skapelse, måste hon
redan förut ha märkt att männen åtrå henne. Och
detta gör henne alldeles icke förargad, utan
tvärtom lycklig och glad, och det är därför hon går i
solskenet och ler.
Under dessa tankar satt han likväl länge och
vägde brevet i sin hand, som om det hade varit ett
människoöde, tills han äntligen fann sin tvekan
löjlig, lade in det i ett kuvert av tjockt och
ogenomskinligt papper och skrev utanskriften med en
tunn och intetsägande flickstil för att den icke skulle
väcka någon nyfikenhet hos hennes anhöriga. Han
hade utan att lägga i dagen något påfallande intresse
lyckats få veta hennes namn. Hon hette Harriet
Skotte. Hennes far hade en egendom på landet,
inåt Mälaren, och hon bodde nu över vintern i
Stockholm hos några släktingar för att lära sig
någonting; franska eller konstvävnad eller något
sådant ... För att bli förlovad, kort sagt ...
Harriet Skotte. Han upprepade detta namn för
sig själv och sökte göra sig reda för det intryck
det framkallade. Han tog förnamnet särskilt och
mumlade: Harriet, Harriet. Men det gav honom
intet intryck av hennes väsen, det väckte blott en
obestämd föreställning om något engelskt och blekt
och blont, en sensation av teångor och välgörenhet
och utkylda sovrum med fernissade golv som på
ett sjukhus. Tillnamnet åter ledde blott tanken på
släkten, på en farbror, som var kommerseråd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
