Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig givit sig ut för att vilja vara något annat
än ett fragment. Ty den, vars tyngdpunkt ligger
i tanken, kan icke sätta sig något mänskligt mål
före, eller om han stundom gör det, då är det
oväsentligt och likgiltigt, och det har ingen betydelse
om han når det eller förfelar det.
Martin hade kommit upp åt Östermalm och var
nästan hemma, han var hungrig och längtade efter
middagen, men han stannade likväl i ett gathörn
och såg upp mot ett fönster högt uppe i en fjärde
våning.
Ja, det lyste däruppe, hon var alltså hemma,
det visste han för övrigt redan och han visste också
att hon väntade honom efter middagen. Och på
kvällen skulle de gå på teatern tillsammans, de
skulle sitta i en avantscen, bakom ett galler, där
ingen kunde se dem.
Han hade fått en väninna. Slumpen hade fört
dem tillsammans. Hon satt i ett livförsäkringsbolag
om förmiddagarna och räknade pengar. Hon
arbetade för sitt uppehälle, hon hade visst en
gammal far någonstädes borta på landet, en pensionerad
jägmästare, som skrev brev till henne tre gånger
om året, men hon var självständig och berodde
av ingen. Liksom andra unga flickor hade hon
länge drömt om en regelrätt lycka och vaktat sin
skatt och hoppats bli gift. Hon hade haft tycken
och varit förälskad i män, som icke ens hade märkt
det. Men dessa små lågor hade slocknat, då ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
