Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
hjalmar söderberg
länt dagen förut. De andra -bilderna runt väggarna
har den lilla gossen för länge sedan gjort sig bekant
med, farbror Strindberg och farbror Skåphurre1
och farbror Napolion och fula gubben Goethe och
mormor, när hon var ung. Men iden brinnande staden
är ny, och den är också i och för sig en mycket
roligare tavla än de andra. Fadern gör den lilla
gossen till viljes och tar ner tavlan från väggen,
och de njuta av den tillsammans. Över en bred
flodmynning, som buktar sig utåt havet och är fylld
med båtar och skutor, löper en bro med runda
båg-valv och ett tornfäste. På vänstra stranden ligger
den brinnande staden: rader av smala hus med
spetsgavlar, höga tak, kyrkor och torn; ett vimmel av
folk som springer om varandra, ett hav av eld och
flammor, moln av rök, stegar resta mot murarna,
hästar som skena i väg med skakande lass, kajen
fylld med tunnor och säckar och allt möjligt bråte,
på floden en mängd folk i en båt, som håller på att
kantra, över bron springa människor för brinnande
livet, och längst framme i förgrunden stå två
hundar och lukta på varandra. Men långt i bakgrunden,
där flodmynningen vidgar sig utåt havet, sitter en
alldeles för liten måne vid horisonten i ett dis av
bleka skyar och tittar blekt och sorgligt på allt
eländet.
— Pappa, frågar den lilla gossen, varför brinner
stån?
— Det är någon som har varit oförsiktig med
elden, säger fadern.
1 Schopenhauer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
