Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄRDA
119
GÄRDA.
Jag satt vid mitt fönster och stirrade på den
blanka blå kvällshimlen efter en regnig dag och
tänkte på ingenting, eller på något sorgligt som
inte blev bättre av att jag tänkte på det, då det
knackade lätt på dörren och min vän steg in.
— Stör jag dig?
— Ja, tack, svarade jag. Hur mår du annars?
Han sjönk ned i en korgstol och såg bort över
skrivbordet, ut genom fönstret, i det blå.
— Det har varit en riktig aprildag i dag, sade
han. Först vackert i morse, så regn och snö, och
nu en riktig vårkväll ovanpå alltsammans . . .
— Ja, en riktig vårkväll. Vill du ha en cigarr?
— Säg mig, sade han, hela det stycke av himlen
som jag nu ser är blått; alldeles blankt och rent och
blått. Inte en tapp, inte en skytrasa kvar efter
ovädret. Och ändå ligger det något i hela stämningen,
som säger alldeles tydligt, att det är en afton efter
en regnig dag. Vari ligger det egentligen, hur kan
den tomma blå luften se annorlunda ut, därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
