Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 -
hjalmar söderberg
lingarna, genom lottdragning. Och det har sin
mycket logiska förklaring däri, att hjärtats böjelser
ansågos härröra från djävulen, medan däremot
lotteriets utgång tydligen bestämdes av Gud.
— Nå, kära Karl, sade generalkonsuln, kuskarna
försöker du trösta i deras elände genom grova
drickspengar, det har jag nog sett många gånger;
men vad gör du för prinsessorna?
— Ja, vad skall man göra? Jag försöker muntra
upp dem med tokiga historier. Det är det enda jag
kan göra.
— Nå ja, sade fröken Henriette, det kan ju hända,
att det inte alltid är så roligt att vara prinsessa.
Men man får väl hålla sig i skinnet i alla fall. Och
när en dam med bildning och uppfostran reser ifrån
man och barn med en älskare, då får jag säga, att
jag knappt vet något straff som ar för hårt för
henne. Så gammalmodig är jag.
— Kära Henriette, sade Markel från sitt hörn,
då borde du ha blivit nöjd, om du hade varit med
på femtonhundratalet, då man stoppade
äktenskaps-bryterskan i en säck och dränkte henne. I en stad
i Tyskland, jag minns inte vilken, fordrade etiketten
till och med att säcken skulle vara svart, och att
man till sällskap åt kvinnan skulle stoppa in en
hund, en katt, en tupp och en snok.
— Stackars lilla voven, sade fröken Henriette,
och lilla kisse också, som inte hade gjort något
ont! Det var förskräckligt grymt.
— Det är bara förvånande, fortsatte Markel, vad
rättsuppfattningen just i den där punkten har visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
