Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umbäranden och försakelser i andra hänseenden. Och
den driver kvinnorna till att övervinna den
blygselkänsla, som all flickuppfostran i generationer efter
generationer har varit anlagd på att väcka och
förstärka, till att uthärda förfärliga kroppsliga
lidanden, och ofta till att störta sig på huvudet i det
djupaste elände.
Blott mig har den ännu icke drivit till någonting.
Hur är det möjligt?
Mina sinnen vaknade först sent, vid en tidpunkt,
då min vilja redan var en mans vilja. Jag var
mycket ärelysten som barn. Jag vande mig tidigt
vid självbehärskning, vid att göra skillnad mellan
det som var min innersta och konstanta vilja, och
det som var viljan för stunden, ögonblickets lust;
att lyssna till den ena rösten och att ringakta den
andra. Jag har sedan märkt, att detta är något rätt
sällsynt bland människorna, kanske mera sällsynt
än talang och geni, och det förefaller mig därför
ibland, som om jag egentligen borde ha blivit något
ovanligt och betydande. Jag var ju också ett stort
ljus i skolan; ständigt yngst i klassen, student vid
femton år och medicine licentiat vid tjugutre. Men
där stannade jag. Inga fortsatta specialstudier,
ingen doktordisputation. Folk ville nog låna mig
pengar, hur mycket som helst nästan; men jag var
trött. Jag kände ingen lust att specialisera mig
ytterligare, och jag ville förtjäna mitt bröd.
Skolgossens ärelystnad efter vackra betyg var mättad
och dog bort, och besynnerligt nog, det kom aldrig
en mans ärelystnad i stället. Jag tror det berodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
