- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Femte delen. Doktor Glas /
27

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte ett ord har stannat i mitt minne, jag minns
bara att det gick som en hemlig ström av tyst och
beslutsam hängivenhet genom hennes röst och
genom alla hennes ord, som om detta att hon gick
där i skogen hand i hand med mig var något som
hon länge hade drömt om och hoppats på. Vi
kommo upp på berget, andra ungdomar voro där
före oss och hade redan tänt bålet, och vi lägrade
oss i grupper och parvis här och där. Från andra
höjder och berg flammade andra eldar. Över oss
hängde rymden stor och ljus och blå, nedanför lågo
vikarna och sunden och den vida fjärden isigt blanka
och djupa. Jag höll ännu alltjämt hennes hand i
min, jag tror också att jag vågade smeka den sakta.
Jag betraktade henne förstulet och såg, att hennes
hy glödde i nattens blekhet och ögonen stodo fulla
av tårar, men hon grät icke, hon andades jämnt
och lugnt. Vi sutto tysta, men inom mig sjöng det,
en sång, en gammal visa som kom för mig, jag
vet inte hur:

Det brinner en eld, han brinner så klart, han flammar som tusen kransar —
skall jag in i elden gå och med min käraste dansa?

Vi sutto länge så. En och annan av de andra
reste sig och gick hemåt, och jag hörde någon
säga: det är stora moln i öster, vi få inte se någon
soluppgång. Skaran på berget glesnade, men vi
sutto kvar, till sist voro vi ensamma. Jag såg på
henne länge, och hon mötte stadigt min blick. Då
tog jag hennes huvud mellan mina händer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free