Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta föreföll mig som en helt enkel vetenskaplig
sanning, och jag hade just en papperskniv i handen.
— Vi lägger bara en näsduk över ansiktet.
Prästen stönade högt under näsduken. Men i
stället för att operera honom tryckte jag hastigt
på en knapp i väggen.
Jag tog bort näsduken. Han var död. Jag kände
på hans hand; den var iskall. Jag såg på min
klocka.
— Han har varit död i minst två timmar, sade
jag för mig själv.
Fru Gregorius steg upp från orgeln, där hon
hade suttit och spelat, och kom fram till mig.
Hennes blick tycktes mig bekymrad och sorgsen, och
hon räckte mig en knippa mörka blommor. Och
då först såg jag att hon smålog tvetydigt, och att
hon var naken.
Jag sträckte armarna emot henne och ville draga
henne till mig, men hon vek undan, och i
detsamma stod Klas Recke i den öppna dörren.
— Doktor Glas, sade han, i min egenskap av
tillförordnad kanslisekreterare förklarar jag er
häktad!
— Det är för sent nu, svarade jag honom. Ser
du ingenting?
Jag pekade på fönstret. Ett rött eldsken slog
in genom rummets bägge fönster, det var plötsligt
ljust som mitt på dagen, och en kvinnoröst, som
tycktes komma från ett annat rum, jämrade och
kved: världen brinner, världen brinner!
Och jag vaknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
