Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var bara ett stort tomrum omkring mig, i vilket
allt tycktes vika undan och fly för mig ... Mörkret
ljusnade till en askgrå månskymning ... Och jag
satt upprätt i bädden alldeles vaken och lyssnade
till min egen röst ...
Jag steg upp, klädde på mig en smula, tände
ljus i alla rummen. Jag gick av och an,
regelbundet som ett urverk, jag vet inte hur länge. Till
sist stannade jag framför spegelbordet i sälen och
stirrade på mitt bleka och förryckta jag som på
en främmande. Men av fruktan att ge vika
fölen plötslig impuls och slå sönder den gamla spegeln,
som sett min barndom och nästan hela mitt liv
och mycket av det som skedde innan jag fanns,
gick jag bort och ställde mig vid ett öppet fönster.
Det var icke månsken nu längre, det regnade, och
regnet blåste mig mitt i ansiktet. Det var skönt.
”Drömmar fara som strömmar” ... Jag känner
dig, gamla ordspråksvisdom. Och det mesta man
drömmer är i verkligheten icke värt en tanke —
lösa skärvor av det man upplevat, ofta av det
likgiltigaste och dummaste, av det som medvetandet
inte funnit värt att taga vara på men som ändå
lever sitt skuggliv för sig själv i någon av hjärnans
skräpkamrar. Men det finns också andra drömmar.
Jag minns en gång hur jag som pojke satt och
grubblade en hel eftermiddag över ett geometriskt
problem och måste gå till sängs utan att ha löst
det: i sömnen arbetade hjärnan vidare för sig själv
och gav mig lösningen i drömmen. Och den var
riktig. Det finns också drömmar som äro bubblor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
