Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD
11
lighet visade sig i höjden och helgedomens tjänare
läto jubelbasunerna ljuda med utdragen ton,
flammade elden plötsligt upp av sig själv, tänd av gudens
egen hand, och slog mot himlen i jätteflammor med
ett stort dån och brak.
Och allt folket förundrade sig, och Sinaigudens
rykte var stort i Midian och i hela Arabien och
nådde ända till Egypten och Babylon, så att
pilgrimsfärder gjordes långväga ifrån för att skåda
gudens under och härlighet,
i
Men i öster, bakom helgedomens förgård, reste
sig bergets högsta tinne. Denna plats "var så helig,
att den skyddes av både människor och djur; icke
ens getterna vågade sig dit upp. Ty där var
demonernas hemvist, ett ringformigt svalg, en avgrund
som ingen tordes nalkas. Där var nedgången till
underjofden, och ur avgrunden trängde ofta en
kvävande rök och en lukt av svavel. Och i gammal
tid, i tid som de äldsta icke mindes, hade detta
svalg spytt eld, ja, det hade sprutat sin eld ända
upp till gudarna och till den allrahögstes egen tron.
Och därom berättade Jetro en helig sägen för
Moise:
En gång i forntiden steg gud jämte två andra
gudar ned från himlen, och de vandrade bland
människorna och talade med dem som med sina bröder ;
ty de ville lära känna människornas seder och se
efter om de fruktade gudarna. Och i forntiden låg
en stor stad vid foten av detta berg. Men folket i
staden var ogudaktigt, och då gudarna kommo til]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
