Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. De nya monumenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står att all åverkan är förbjuden så kan de inte säga att de inte
visste att det var fel, säger Gun.
Det är betydelsefull arkitektur men det är också ett viktigt
historiskt monument. Det var Suleiman Hodja som lät uppföra
moskén åt sin far, Amin Hodja vid dennes död åttiotre år
gammal i kejsar Chien Lungs fyrtioandra regeringsår. Det var år
1777 enligt vår tideräkning. Amin Hodja hade tidigt associerat
sig med den kinesiska administrationen. År 1732, i kejsar Yung
Chens nionde regeringsår, hade han fått titeln greve, år 1756 i
kejsar Chien Lungs tjugonde regeringsår fick han titeln hertig
och två år senare befordrades han till prins och vicekonungens
rådgivare. Amin Hodjas karriär i Ching-dynastiens hierarki är
typiskt för det sätt på vilket denna dynasti utnyttjade de
feodala relationerna till att förvandla mer eller mindre
självständiga herrar som besatt egen makt grundad på jordägande och
religiöst inflytande till vasaller och sedan integrera dem inom
en kinesisk administration.
Minareten är fyrtiofyra meter hög. Utsikten är storslagen.
Men det är sprickor i muren.
- 1957 förklarade vi byggnaden för monument på
provinsnivå och 1958 genomförde vi nödvändiga förstärkningsarbeten.
Se järnbanden runt minareten och de krampor som håller
murarna samman. Vi skall göra en ny restaurering så snart vi får
plats i budgeten för det. Men det är ingen överhängande fara.
Vi har så mycket att göra när det gäller arkeologi här i Turfan
och vi tar det som är tvingande nödvändigt. Det andra får
vänta.
Vi kör mot Kara-khoda, det som var uigurernas huvudstad
ända in på fjortonhundratalet.
- Vi uigurer blev sent omvända, säger Ruzi Turdi. Det är
därför de religiösa fördomarna inte sitter så djupt heller.
När vi går genom den gamla ruinstaden är hettan som en
blytyngd över oss. Gun fotograferar.
- Håll kameraväskorna i skugga, säger hon.
Men jag hittar ingen skugga.
- Var skugga själv då!
Ruzi Turdi talar om arkeologerna.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
