- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
33

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

Olof, som nyss hemforslat några "snesar" säd
genom att bära dem på ryggen, satt inne i stugan och
hvilade en stund. Den gamla moraklockan knäppte
säkert i vrån, och siffrorna på urtaflan blickade ärliga
och trofasta ned på stugans invånare, hvilka för
tillfället utgjordes af Olof samt några "skinnare" från
Malung. Dessa sutto vid ett större bord och sydde
fällar och pälsar, under det de på sitt bekanta språk,
det så kallade "skinnarmålet", samtalade med
hvarandra. ,

Efter att hafva hvilat en stund gick Olof ut på
åkern igen. Hans kind var blek, och sorgen hade
tryckt sin stämpel på hans anlete. Från Kerstin hade
han icke på längre tid erhållit några underrättelser,
och ehuru gamla morfar ständigt sade, "att hon nog
skulle komma hem den samma som förr", sörjde Olof
henne som förlorad. En suck kom öfver hans läppar,
när han hörde vallhornslåtarna ljuda från bergen. Han
kom ihåg, huru glad han förr var, när säterflickorna
kommo hem från fäbodarna; då var Kerstin med, och
då höll hon af honom. Hennes toner kände han väl
igen, och hon lät vallhornet ljuda, på det han skulle
höra, att hon var i annalkande; men nu var allt detta
endast minnen från en svunnen tid. Hon var nu
herrgårdspiga och kanske redan studentens brud.

Den begråtna kullan var emellertid redan inom
socknens gränser. Hon vandrade ifrigt framåt mot det
låga, nu kära hemmet. Ack, där blickade emot henne
de kända bergen i norr, och hon hälsade dem, liksom
de hade varit gamla vänner och bekanta. Det voro
de nog också, ty där i de djupa furuskogarna hade hon
vandrat omkring mången gång med sin hjord. Huru

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free