- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
210

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•210

främlingen. Att den styfve gubben härvid hade gått
så långt, att han låtit sitt barn "sitta i källaren",
kunde Anders till en början icke alls tro; men när
hvisk-ningen härom i torpen blef allt högljuddare och
bestämdare, greps ban af raseri och hjärtesorg. Det kom
honom stundom före, att det rent af var hans plikt
att skynda till ungdomsbruden och ställa både hennes
hårda far och den smarte ingenjören till blodigt ansvar.
Det trotsiga, heta ungdomsblodet svallade. Det blef
nu vildt och stormigt därinne i Anders bröst, liksom
när han sökte lyckan i Svartbäckens kalla vågor. Hat
till dem, som tårstänkt "Fjällets ros", grodde fast i
hans bröst, och när han i kvällens stund stod på
höjden och blickade bort till den älskades berg, skiftade
förunderligt uttrycket i hans öga. Det var kärlek,
starkare än döden och det var vildmarkshat, som bodde
i den unge mannens själ.

Likt sunnanvinden, som smekande drager fram
till en vintrig dal och smälter dess drifvor, så kom då,
framburet af en liten vallflicka, ett bref från Katri.
Det andades sorg, men ännu mera tålamod. I mycket
skonsamma ordalag nämnde Katri sin far, men — så
sade brefvet — det var ej rådligt för Anders att under
nuvarande förhållanden nalkas Kroppafjäll. Solen
kunde dock ännu gå upp eller, som flickan uttryckte
sig: "det kunde än bli solskensvä’r". Anders och
hon skulle kanske ha det svårt nu, på det att glädjen
sedan måtte bli så mycket större. Och så stod där sist,
att Anders "som aldrig var förglömmandes", skulle
komma ihåg minnesversen, hvilken talte om
"kärlek, som lider". Brefvet var skrifvet med samma stora,
kantiga och föga sirliga bokstäfver, som Anders format

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free