- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
240

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Myr-Brita åt upp prostens smör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•240

laf, skägglaf och en smula sötfruset mjöl fick man lof
att hålla till godo med litet hvar. Hvad särskildt
Dalarna beträffar, så sände barmhärtiga människor i
södra Sverige lifsmedel dit upp till Siljans bygder, så
att en riktig kaka då och då, i synnerhet vid ljusets
glada ariafest, julen, påminde folket om gångna, bättre
tider.

Från de höga fjällen i norr drogo lemlar ned, det
var svårt för dem också, och hvar man gick denna
vår stodo de små ilskna, vackra djuren upprätt på sina
bakben och skällde, skällde oafbrutet tills de ramlade
baklänges. Långa, många famnar långa s. k. "skred",
drogo fram. Dessa "skred", som bestodo af myriader
små larver, samlade till en glittrande, liksom rinnande
kabel, voro enligt folktron ett säkert förebud till
"hunger ocn dyr tid", och den gången slog verkligen
"jär-tecknet" allt för sorgligt in. Lemlarna bådade ej heller
något godt, och att de små, vackra ekorrarne från
skogen gjorde täta besök i byarna, var ock på tok.

Med vemodsfulla, ibland tårhöljda blickar såg man
allmogen i de täta, grå byalagen skåda upp på de
snöiga bergen, liksom frågade man, om himlen ej mera
skulle förbarma sig, om åkern icke ännu en gång skulle
blifva sådd. Och sådd blef den ändtligen, men det var
redan för sent; hösten kom, kom obevekligt med sin
nordanvind och sin kyla, och jag minnes ännu, huru
tröstlöst det var att se sädesskylarna stå ute på de
snöiga fälten, att se en och annan bonde skörda sin
hafre i bitande snöyra. Himlens sol hade ej under den
korta tiden hunnit mogna kornet och mången bonde
for till kvarnen oeh förmalde hela axen i stället för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free