Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Sollerön blef eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•249
— Du lägger dina ord väl, sade kungen och
klappade den grofva hvitrocken.
Uppmuntrad sade Jon:
— Så ’a^vom vi tänkt bedja, att vårom ö finge
bära din ’ulda drottnings älskliga namn.
Kungens vackra blå öga skimrade vid dessa ord
så vårlikt och vänt. I den redlige dalabondens ord
såg han ett nytt bevis på folkets kärlek. Säkert fanns
äfven sådan hos Jon, men den förslagne mannen var
ock ej så litet diplomat, då han föreslog att fäderneön
skulle heta Sofia Magdalena. I Jons hand tryckte
Gustaf en blank dukat och bad honom hälsa upp till
Siljans fagra bygder.
Och så tog Jon sin skinnsäck på ryggen igen och,
försedd med en skrifvelse från "kungens kansli", skulle
nu bonden vid hemresan inställa sig i Västerås
domkapitel och föra sitt folks talan. Men här lät det sämre.
Här hade Mora prästerskap försänkningar och
medtagen och trött kom Jon hem och för bonderingen på
kyrkvallen talte han om såväl den gode kungen som
om de hårda prelaterna i stiftsstaden.
Man bad Jon åter göra en resa till konungen, men
bonden tvekade. Till sist lät han dock beveka sig.
Mor Brita fyllde åter bögen med bröd och "sofvel",
strumpor till ombyte, evangelieboken m. m. Och när
Jon nu åter vandrade bort genom hembygdens skog
invid Gesundaberget sjöng trasten, och bonden tyckte
så bestämdt att han kvad:
Lycka till! Lycka till!
Går bra, går bra, går bra.
Som du vill, som du vill
Gå du sta, gå du sta."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
