Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett fall som blef till upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•344
att han fjärran bort, ja, som en hägring endast såg ett
hem, där hon, den fagra Ingeborg, och han, den
fattige ynglingen, voro ett par. Allt nog: hur han stod
där och trampade, tog den stora klockan öfverbalans
och svängde honom ut genom den öppnade
tornporten. Och den stora, högtidsklädda skaran, som
ringlade sig fram på kyrkogården, såg, huru mannen kom
från ofvan, kom med fladdrande skinnpäls från den
svindlande höjden, och med ytterlig häpnad såg man
ock, huru han som de andra stod på sina ben nere
på grusad kyrkovallsgång. Kring detta mirakel
samlades snart hundratals människor, och ifrigt dryftades
frågan, huru ynglingen kunde lefva efter en slikan färd.
Man antager i orten, där underverket skedde och
där det ännu med förundran omtalas, att den stora,
vidskörtade pälsen modererat farten och, bildande ett
slags fallskärm, blef Olofs räddare. Vare härmed huru
som hälst, men själfva nämndeman från Nedergården
kom fram och skakade hand med Olof och frågade efter
hans välbefinnande, hvarvid denne svarade, att det blef
"litet mörkt" för honom under den hastiga nedfarten.
Men var det mörkt den stunden, så blef det snart ljust
för Olof och Ingeborg. Den förre var nu icke mera
en obetydlig varelse inom samhället; han hade varit
med om en resa, som ingen i den orten mera gjort.
Man talade om honom, man undrade på honom, och
Ingeborgs far gjorde lika: Den som kunde stå på
sina ben efter en sådan resa, den skulle nog ej så lätt
falla omkull i lifvets strid, mente nämndemansfar.
Hans hjärta blef mycket välvilligt stämdt mot den förr
afvisade ynglingen, och Olof var icke oförsonlig, när
han af Ingeborgs far fick en vink om, att Ingeborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
