Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vänder då doktorn åter om kvällen och går
sin sena rond, och »syster Anna», som tyst följer
och betjänar honom, får en vänlig nick, som
genast säger så mycket som så: Det är hopp! Och
när allt är öfver och de stå ensamma inne i
operationsrummet, då kommer det andra, det
ofattbara, smärtsamt glädjerika: hon — hon skall
resa och bli Sten Stålfelts vårdarinna, i hennes
händer lägger läkaren förtroendefullt hela hans
väl och ve!
Det är en underlig resa, och aldrig ha de
välbekanta trakterna, bergen, fälten och byarna tett
sig i en så främmande, så drömlikt overklig
dager, som när hon i fröken Lovisas eget ekipage
guppar fram mellan snövallarna på landsvägen
ofvan strandniporna, hör bjällrorna klinga som
ett upptinadt fågelkvitter, droppande ned ur skyn,
ser de rosafärgade rökarna från hembyn på andra
sidan älfven stiga lodrätt mot den grönskimrande
horisontstrimman och själf far förbi för att icke
stanna, förrän hon vaknar till verklighetens nyktra
kraf vid Sten Stålfelts sjukbädd.
Men nu, nu är det helt annat, och allting står
i en förklarad skärpa. Där hon nu, i sin enkla
sjuksköterskedräkt med det stora hvita förklädet och
den lilla mössan, från sin plats vid fönstret
bevakar hvarje den feberslumrandes rörelse för att
genast vara till hands att jämna kuddarna under hans
hufvud, utbyta de varma filtarna mot ständigt
luftade och svala, räcka honom den förfriskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
