Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin smärta, har han stått ensam och afsides
vid förkasteisens brant. Han har talat och svarat,
men själf förnummit sin röst som en främmandes
röst, ihålig och dof liksom ur en annan värld.
Han har varit död och borta, dock icke hos Martha,
utan i en isande mörk och tom natt.
När han så ändtligen blir lämnad ensam vid
stoftet af henne, som varit hans lif och allt, men
som nu redan sväfvar fram öfver Guds Faders
stjärneäng, känner hon, som hette Martha, midt på
sin flammande ljusstig en darrning i vingen,
vänder sig om och ser längtande tillbaka mot jorden.
I detsamma röner Karl-Olof en sällsam
uppenbarelse. Den blåa kistans slumrerska öppnar
långsamt sina ögon, lyfter hufvudet och sträcker rosen
emot honom. Fram störtar han; endast ett
ögonblick — och där ligger hon åter hvit och kall!
Men fjättrarna och mörkret remna från Karl-Olofs
bröst, befriad andas han ut sin vånda, och
gråtens störtskur bryter lös som ett risslande
juliregn.
I gässbustugan är nu öfverfullt hus, och
Majfcen-pigan, assisterad af ett par ungkullor från byn,
slår upp den ångande kaffedrycken i de långa
raderna af olikfärgade och omaka koppar,
hoplånade från deltagande och tjänstvilliga grannar.
Oplägad får ingen lämna Pellasgården af dessa,
som många kommit milslånga vägar för att följa
Martha till hennes sista hvilorum. I förstugan,
långt ut på gården myllrar det af folk; i hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
