Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Graven i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad för något? avbröt länsmannen.
— Nej, försäkrade fjärdingsmannen, jag kände
mycket väl herr Appelblom i Siverkvarnen — en liten
torr och hopkrupen gubbe med ett kantigt och magert
ansikte. Den här är en stor och grov karl med ett
brett, rödmosigt ansikte — en karl i sina bästa år,
högst ett par och fyrtio.
Herrarna skyndade fram och betraktade liket. Ja,
de måste medgiva att fjärdingsmannen hade rätt. Det
kunde absolut inte vara gubben Appelblom.
Där stodo de alla tre, långa i synen och av
överraskning alldeles stumma. Slutligen sade länsmannen:
— Det må nu vara vem som helst, så tag upp honom
och lägg honom i kistan.
Under fullgörande av detta allt annat än behagliga
värv utbrast plötsligt Petter:
— Herr komsarje, jag vet vem han är — jag känner
igen honom.
— Vem är det då? nästan skrek länsmannen.
— Det är slaktare Klubbström ifrån Nässjö.
— Ja, Gud hjälpe mig, tror jag inte att Petter har
rätt. Det är Klubbström — kreaturshandlaren. Det
är inte mer än tre månader sedan jag sålde en stut
till honom, bekräftade fjärdingsmannen.
— Men, invände länsmannen, det har ju inte sports
ett ord om att en sådan person saknats. Och ändå
måste han ha legat omkring en månad i graven. Nog
borde väl hans försvinnande under så lång tid ha väckt
uppmärksamhet i hans hemort och föranlett efterforskningar.
Men några dylika har åtminstone icke jag
hört talas om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
