Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dylik fejd. Han gick i spetsen för sitt folk,
stödjande sig på en käpp, såsom han plägade göra,
då han var ute att se på åkrar och ängar.
Han vände sig till sitt folk och ökade vikten
av paterns ord, i det han sade:
– Ja, hugg ned slöddret och skona ingen,
utom kvinnor och barn! De ha illa lönat min
gästfrihet. De ha skövlat klostret rubb och stubb och
icke ens skonat den heliga jungfruns gyllene krona
eller nattvardsbägaren. Svängen yxorna, svenner,
som då I fällen träd i skogen!
Men innan skaran hunnit fram till vagnborgen,
hade Assim, på ett tecken av hövdingen, gått fram
till eken, där Erland, nästan medvetslös av dryckens
verkningar, stod bunden. Assim höll en dolk
i handen. Gulblek och skälvande riktade han
udden mot Erlands bröst.
– Hallå! ropade hövdingen, som klivit upp
på en vagn. Vad viljen I där borta? Kommen
I med fientligt uppsåt, eller huru? Om så är, låt
oss då underhandla för att se, om saken kan
uppgöras i godo.
– Ingen underhandling, du tempelskändare!
ropade patern och red fram mot vagnborgen
hastigare än folket hann följa honom.
– Se dit och låt beveka er, sade hövdingen
och pekade på eken, som syntes högt över
vagnborgen, emedan hon stod på kullens topp.
– Erland! utbrast patern bleknande.
– Ja, riddarens son. Närmen I eder än ett
steg, så giver jag en vink och järnet stötes i hans
bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
