Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då framträdde den lyssnande skuggan ur sin
skymning.
– Fly, viskade hon till Sorgbarn, ty Assim
rasar och vädrar blod. Han lurar vid grottans
ingång. Jag har väckt men kan ej söva hans
vrede.
Riddaren igenkände den viskandes röst, vände
sig om och ville fatta i hennes klänning.
Men hon upprepade ängsligt: – Fly, Sorgbarn!
Assim hör oss!
Sorgbarn skyndade framåt, och riddaren måste
följa, fastän hans själ våndades.
Men även Singoalla – ty det var hon, som
skymtat lik en skugga – följde Sorgbarn, och när
de hunnit ett stycke från det farliga klippblocket,
där döden lurade, bad hon honom stanna.
Riddaren sjönk till Singoallas fötter och
omfamnade hennes knän.
Singoalla lutade sig över honom och strök
hans lockar.
– Erland, sade hon, vi se varandra nu för
sista gången på jorden. Farväl, min älskade!
– Får jag dö?
– Nej, svarade Singoalla. Jag ämnade väl i
afton döda dig, men då var jag svart i min själ
av vrede och förtvivlan. Nu skall du leva,
Erland, för din maka och din son. Du älskar ju
Helena, och hon älskar dig ... och din lille son,
säg, är han mer lik dig eller din blåögda Helena?
Jag ville gärna smeka din lille son.
– Tyst! utbrast riddar Erland. Tala icke om
Helena! Om dagen, då mina sinnen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
