Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällighet och låter mäta sig med tidens mått.
Men bakom företeelserna hägrade i hans själ ett
annat, som ej försvunne med dem. Vad Helenas,
vad den lille Erlands, vad Sorgbarns och Singoallas
försvunna bilder innebure, vad som symboliserade
sig i deras framträdande och bortgång, det
vore något för döden oåtkomligt, eller kanske hellre
något, som döden skulle förklara.
En hemsk bild var natten i skogen, då månskenet
darrade på en blodfläckad klinga, men även
den bilden förfärade honom icke mer; han var
enig med sig själv därom, att skuld måste
utplånas, och ville gärna, såvitt som skuld på honom
vilade, låta den stränga vedergällningen taga ut
sin rätt. Han ägde ej en vågskål att väga sin
egen andel i sitt livs mörka öden, och hade han
ägt en sådan vågskål, skulle han bortkastat henne
utan att väga, ty han kände ingen lust att
köpslå, pruta och dagtinga om skuld och vedergällning.
Och han tänkte därvid på en annan symbol
– försoningens, och det var med andakt han lyssnade,
då brodern Johannes, som vandrade vid
hans sida, avbrytande tystnaden, sjöng med sakta
röst en vers ur pesthymnen:
Da crucem, clavos, scuticam, coronam,
Lanceam, funes rigidamque mortem
Inter iratam mediare dextram
tab> Et mala nostra.
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
