- Project Runeberg -  Singoalla /
125

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en trollsång, en som gjorde mig halfgalen
af lust att rusa in i mannaskaror och slå
och döda och dödas. Han sjöng om
Satan, som han kallade Oden, i spetsen för
svear och göter, våra olyckliga hednafäder,
eggande dem till kamp, förmodligen mot
kristendomens stridsmän. Han sjöng om
pilforsar, störtande ned i spjutskogar, om ett
vapenhaf, vältrande skriande böljor, piskade
af valkyriestormen och skimrande i
svärdens ljungeldslågor. Jag såg, ja jag såg
Satan på den åttafotade helveteshästen. Gråa
moln och blåa himmelsflikar fladdrade från
hans axlar. Jag hörde hans rop midt
genom stridslurar, danande som domsbasuner.
Minnet skär mig genom märg och ben.
Jag var förtrollad, förhexad, utom mig. De
kringstrykande sångarne äro ett farligt folk.
Väl, att de nu i det närmaste försvunnit.
Den här pojken är af deras yngel. Tysta
honom!»

Sorgbarns sång var vemodig och
omfattade endast några toner, som bildade en
enformig, ödslig och främmande melodi. Om
riddaren och patern velat lyssna till
Sorgbarns sång, skulle de på en mellanstund,
då åskan var tyst, kunnat höra följande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/singoalla/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free