Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nyponbusken, som böjer sig, medan
vinden plockar hans hvitröda blommor?
Eller är det Singoallas klädning, som
fladdrar, då hon väntar den hon älskar? Jag
vet det icke, men anar mycket och är
lycklig . . . Ljufligt är att möta sin flicka,
ljufligast då skymningen hvilar öfver nejden . . .»
Ba, hvarför upprepa denna visa? Att
nu sjunga henne har ingen mening. Det
är icke hån och icke medlidande, utan ren
betydelselös barnslighet att så göra. Man
kan hvarken vredgas däröfver eller skratta.
Därom var nattvandraren enig med sig själf.
I detsamma påminde han sig dolken, som
han ännu bar i handen, och då han i
månskenet synade klingan, tänkte han:
»Det skulle verkligen kunna vara blod
af mitt blod.»
Han slängde vapnet ifrån sig och tyckte,
att han dock var rätt lycklig, som fått sitt
väsen söndradt i så många delar, att han
icke visste hvilken som vore han själf.
Delarna af den styckade ormen lefva ett
förtvifladt rörligt lif, innan de styfna och varda
döda bitar af något, som förr hade
sammanhang. Men att de sträfva till
återförening, såsom sagan påstår, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
