Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den saknad hon skulle känna, sedan hon
sagt Erland sitt sista oåterkalleliga farväl
oeh gått för alltid bort ur hans grannskap?
Dock hvarför saknad? Kan icke lifvet varda
en dröm, där inbillningen räcker hjärtat
hvad det åtrår, där det förflutna är en
återvunnen verklighet, som lämnar
saknaden intet rum? Ja, Singoalla skulle
fördrömma sitt återstående lif. På andra sidan
hafvet, långt bort om stepperna öster ut,
är ett land, där palmer resa sig mot en
grönblå himmel och luften är mättad af
söfvande blomsterdoft. Det är hvilans och
drömmarnes land. Där står, uthugget i
klippan, ett underligt tempel, som vaktas
af hvitklädde tigande prester. Där slumra
på mjuka kuddar, i skuggan af portikerna,
prestinnor, hvilkas enda kall är, då tamtam
ljuder, att dansa i gulds och pärlors skrud
en dans till offer åt sinnena, skenet,
förändringen, skiftena och att sedan återvända
i åskådningen af det eviga intet. Dit skall
Singoalla ställa sin kosa, då hon lämnar
barrskogens land. Där skall hon för palmen
tala om granen i Norden, för lotusblomman
om neckrosen och för sig själf förtälja en
ändlös saga om en blåögd yngling och sjunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
