Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt är förvandladt, sedan jag sist såg
er, herr riddare. Vill ni stiga in i denna
dödens boning, så är ni under detta tak
den ende lefvande jämte mig.»
»Nej,» svarade riddaren, »jag har aflagt
ett löfte att icke inträda under ett af
människohänder bygdt tak. Dödens boning är
för öfrigt här ute lika väl som där inne.
Världen är en kyrkogård, och du synes
mig, broder Johannes, såsom en, den där,
ännu lefvande, jordats i densamma. Så
förekommer jag mig själf äfven. Visst är,
att mitt hjärta är dödt och begrafvet och
ej kan känna någon sorg mer.»
»Väl det! Din barm skulle annars icke
kunna rymma all din sorg. Vet du, att
din maka är död, att dina trognaste
tjenarinnor aflidit, att din fader och lärare,
pater Henrik, icke mer är ibland oss? Har
du sett den kolade återstoden af ditt slott,
herr riddare? Allt är fåfängligt, allt, allt.»
»Lämna din lampa och följ mig ut,»
sade riddaren, »jag är fullt förtrogen med
tanken att ha förlorat allt, som varit mig
dyrbart.»
»Herren gaf och Herren tog; välsignadt
vare hans namn!» suckade munken, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
