Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Statsbanan Ulriksfors-Volgsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V. STATSBANAN ULRIKSFORS-VOLGSJÖN
Banan är från Ulriksfors station framdragen i nära nordöstlig riktning
till Lövberga by vid södra änden av Flåsjön samt därifrån med
bibehållen huvudriktning väster om Stora Skyrsjön fram till närheten av den
plats, där Flåsjöån sammanflyter med Tåsjöälven. Här gör banan en
skarp krök och löper, efter att hava korsat Flåsjöån samt Tåsjöälvens
tvenne grenar, i östlig riktning längs Tåsjöälvens norra strand fram till
Hoting, varifrån sträckningen åter blir nordöstlig ända upp till
korsningen med Ångermanälven i närheten av Båsele. Därunder korsar banan
Rörströmsälvens betydande vattendrag ävensom Bergvattenån strax invid
Dorotea kyrkby, varefter linjen framgår över vattendelaren mellan
Rörströmsälven och Ångermanälven, vilken sistnämnda älv banan övergår
strax ovanför Råsele by. Härifrån följer linjen Ångermanälvens östra
strand upp till älvens utlopp ur Volgsjön vid Volgsjöforsen.
Vid övervägandet av frågan huruvida banbyggnaden skulle fortsättas
norr om Ulriksfors, hade det framstått såsom ofrånkomligt, därest utsikter
skulle förefinnas för inlandsbanans förverkligande, att de återstående
delarna av densamma anlades efter enklare typ och trafikerades på
billigare sätt än vad som dittills hade förutsatts. Då beslut fattades om
banans fortsättande från Ulriksfors till Volgsjön, förutsattes därför vissa
förenklingar i byggnadssätt samt i driftens ordnande. Sålunda skulle
längden å sliprarna minskas till 2,4 m och ballastens tjocklek till 0,5 m,
varigenom det blev möjligt att i motsvarande grad inskränka bredden å
ballast- och bankkrön. Den tillåtna belastningen å broar skulle också
minskas från 20 till 18 tons lokomotivaxeltryck. Längden av
banvaktsträckorna tänkte man sig väsentligt ökad, så att ett mycket litet antal
banvaktsstugor komme att erfordras, isynnerhet som det ansågs
ändamålsenligt med hänsyn till den ringa trafik, som kunde påräknas, att alla
mindre trafikplatser förestodes av banvakt, som därför borde bo i
stationsstugan. Under banvaktens bortovaro kunde någon familjemedlem
sköta expeditionsgöromålen och detta så mycket lättare som i allmänhet
godsbodarna skulle sammanbyggas med stationsstugorna. Slutligen
medgavs, att den största tillåtna stigningen skulle få uppgå till 17:1000 i
rakspår i stället för förut tillämpade maximistigning 12:1000. Då det
emellertid sedermera under arbetets gång, särskilt från militär synpunkt, allt
mera framstått som ett önskemål, att lutningsförhållandena borde göras
sådana, att de framdeles utan banans flyttning i plan kunde förbättras så,
att man kunde å banan framföra lika tunga tåg som å bandelen
Östersund—Ulriksfors, hava å linjen Ulriksfors—Volgsjön — likasom för övrigt
på hela inlandsbanan norr därom — skarpare stigningar än 12:1000
kommit till användning endast i undantagsfall på korta och på tågstorleken
icke inverkande sträckor. Längsta sträckan med 12:1000 är 4 585 m. Å
fria banan är minsta krökningsradien 400 m.
Utom i fråga om de mera tätt bebyggda områdena vid Lövberga, Hoting
och Dorotea framgår banan genom tämligen ödsliga trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0029.html
