Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Telegraf och telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TELEGRAF OCH TELEFON
Uti den redogörelse, som i 1906 års minnesskrift (del II,
sid. 515—564) lämnades angående elektricitetens
användning i statsbanornas tjänst, påpekades hurusom
telegrafen alltifrån statens järnvägars tillkomst tagits i
anspråk för tjänstemeddelanden, under det att
telefonen först under 1880-talet kommit till användning vid
statens järnvägar.
Ännu vid 25-årsperiodens ingång var förhållandet mellan telegraf och
telefon i stort sett detsamma. Under det telegrafledningarna hade en
längd av 14 312 km, uppgick telefonledningarnas längd till allenast 116 km.
Telefonen utnyttjades nämligen, förutom för meddelanden med
utomstående eller mellan tjänstelokaler å samma plats — för vilket ändamål
växelstationer anordnats i Stockholm och Göteborg om respektive 160
och 50 linjer samt på ett 10-tal andra platser om 3—16 linjer — för
förbindelse mellan en station och därunder lydande hållplats. Därjämte
fanns bantelefon anordnad å den 36 km långa linjen Abisko—Riksgränsen.
Antalet telefonapparater var omkring 200, därav 22 å riksgränsbanan,
dessa senare fördelade på 18 platser vid denna bandels stationer samt i
banmästare- och banvaktsstugor.
Telegrafledningarna, som nästan uteslutande utgjordes av luftledningar
av 4 à 4,3 mm galvaniserad järntråd, voro år 1906 upplagda på stolplinjer
av 4 195 km längd. Endast på ett fåtal ställen användes kablar för
järnvägens telegraf. Sådana funnos vid svängbroar och i en del större tunnlar,
såsom Södermalms-, Nyboda-, Nuolja- och Tornehamnstunnlarna, samt å
några kortare bansträckor, såsom sammanbindningsbanan genom
Stockholm, vid Hälsingborg, å linjerna Malmö—Arlöv, Göteborg—Olskroken
och Stockholm—Tomteboda, ävensom å ett fåtal bangårdar, såsom
Stockholm, Tomteboda, Falköping-Ranten och Eslöv.
Telegrafstolplinjerna voro liksom alltjämt delvis gemensamma för
statens järnvägar och telegrafverket. Av förenämnda 4 195 km stolplinjer
begagnades sålunda år 1906 2 495 km av både statens järnvägar och
telegrafverket, och av de gemensamt utnyttjade linjerna ägdes blott 625 km
av statens järnvägar, resten av telegrafverket. För underhållet av de
gemensamma linjerna gällde en överenskommelse av år 1879.
Visaretelegrafsystemet, som allt sedan år 1892 börjat få ge vika för det
mera tidsenliga morsesystemet för sluten kedja, fanns år 1906 fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0313.html
