Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegraf och telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidtagits för hävande eller nedbringande i möjligaste mån av dessa störningar.
Erinras må här allenast att de två viktigaste sätten för vinnande av
sistnämnda ändamål äro, beträffande svagströmsledningarnas ändring, deras
utflyttning från banlinjen eller framdragande i kabel. Vid malmbanan
tilllämpades det förstnämnda systemet, därvid utflyttningen av stolplinjerna,
där lokala förhållanden ej hindrade det, skedde till ett avstånd av 50 m från
banan utom å linjen Kiruna—Gällivare, där avståndet blev blott 15 m.
Samtliga ledningar gjordes dubbeltrådiga och förlades i skruv.
Å linjen Stockholm—Göteborg tillämpades det andra systemet, med
kabel, där ledningarna måste följa banan helt nära i och för anslutningar
till banvaktsstugor, blockposter m. m.
Denna kabel innehåller å linjen Stockholm—Järna 50 trådar, nämligen 7 par
1,4 och 18 par 0,9 mm diameter; å linjen Järna—Göteborg 42 trådar, 7 par 1,4
och 14 par 0,9 mm diameter. Trådarna äro isolerade med papper, och denna
isolering är provad med 2 000 V växelström, såväl till jord som mellan ledningarna.
Kabeln är försedd med en 2 mm tjock bly mantel och armerad med två lager
bandjärn, vartdera l mm tjockt.
För möjliggörande av telefonering på längre avstånd är kabeln pupiniserad, d. v. s.
att på lämpliga sektionspunkter, jämnt fördelade längs kabeln, äro inkopplade med
magnetkärna försedda spolar, vilkas självinduktion motverkar telefonströmmarnas
minskning på grund av kapaciteten mellan ledningens båda, nära varandra liggande
trådar. Avståndet mellan två närliggande sektionspunkter eller pupinsektionens
längd bestämdes för linjen Stockholm—Falköping till 2 670 och för linjen
Falköping—Göteborg till 2 200 m. Kablarna tillverkades, för den förstnämnda linjen av
Sieverts Kabelverk, Sundbyberg, i längder om 448 m, motsvarande 6 längder per
pupinsektion, och för den sistnämnda linjen av Siemens & Halske’s kabelverk,
Berlin-Gartenfeld, i 443 m längder, motsvarande 5 längder per pupinsektion.
Förläggningen av kablarna verkställdes av statens järnvägar, varvid grävning utfördes
med en från Amerika anskaffad grävmaskin, bild 229. Utläggningen av kablarna skedde
medelst ett speciellt kabeltåg, så att kabeln rullades ut direkt i kabelgraven, bild 230.[1]
Såsom av det föregående framgår karakteriseras 25-årsperioden på
telegraf- och telefonväsendets område av en successiv utveckling,
framförallt av telefonväsendet. Denna utveckling av telefonen, som delvis ägt
rum på telegrafens bekostnad, är en given följd av telefonens ökade
användning i det allmänna livet. Vissa delar av inlandsbanan med
tillhörande norrländska tvärbanor ävensom en del andra linjer hava aldrig
utrustats med telegraf, utan
telefonen har från början ensam fått
tjäna som medel för samtliga
fjärrmeddelanden. En kraftig tendens
gör sig gällande att ytterligare
övergå till telefon och inom en
ganska nära framtid torde den
kanske bli allenarådande.
 |
| 229. Grävmaskin. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
