Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - III. Förslag till ett system af statsbanor. Riksdagen 1856-1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligast, då den utan vidare pröfning, endast af tillit till hans »tekniska
insikter och mångåriga erfarenhet i yrket» äfven upptog hans öfverdådiga
förslag till en sammanbindningsbana genom hufvudstaden. Af kommitténs
sammanbindningsbanor upptogs endast den mellan Örebro och Askersund.
Att regeringen ej kände någon glädje öfver att nödgas uppträda som
skiljedomare mellan stridiga enskilda intressen, det hade blifvit tydligt nog redan
vid föregående riksmöte, då Gripenstedt uttalat sig emot dem, som ville
tillbjuda regeringen en sådan roll. Att den nu utan vidare utredning och
öfverläggning framlade sina förslag, berodde väl också på dess åsikt, att det just
var ständerna själfva, som bäst kände landets behof och därför voro bäst i
stånd att slita tvisterna och bortskära det öfverflödiga.
Totallängden af de fem hufvudlinjer jämte sammanbindningslinjerna
mellan Örebro och Askersund samt genom Stockholm, som ständerna sålunda
inbjödos att stadfästa som stambanor till anläggning på statens bekostnad,
uppgick till nära 136 mil med en beräknad anläggningskostnad af cirka 103
milj. rdr rmt, hvaraf dock 7 1/2 milj. redan förut beviljats. Då ett
långsammare anläggningssätt endast skulle fördyra arbetet, borde detta drifvas
samtidigt på flera håll, helst som rörelsen å en banas inre delar numera
ansågs viktigare än transitotrafiken, och så raskt, att samtliga linjerna kunde
under de närmast följande tretton åren fullbordas. Till fortsättning af arbetena
å västra och södra stambanorna och till påbörjande af de öfriga enligt
Ericsons arbetsplan begärdes nu för året 1857 7,755,000 rdr rmt och för
statsregleringsperioden 1858–1860 23,500,000 jämte ett särskildt kreditiv å 5 miljoner, därest arbetet befunnes kunna ytterligare påskyndas.
Dessa medel borde anskaffas genom upplåning i den ordning föregående
riksdag beslutat; ränta och amortering kunde under tiden i fråga bestridas
genom de årliga statsöfverskottsmedlen.
Det vid föregående riksdag beslutade försöket att åstadkomma ett inhemskt
fondsystem hade emellertid slagit illa ut. Riksgäldskontoret hade börjat med
ett inhemskt lån på 3 milj. rdr rmt, men af detta belopp hade endast 280 000
rdr kunnat upplånas. Lyckligtvis hade byggnadsanslaget kunnat bestridas
med tillgängliga öfverskottsmedel.
Skulle statens järnvägsbyggande fullföljas, återstod således att taga steget
fullt ut och upplåna byggnadsmedel utomlands. Detta så mycket mer som
ett omslag redan börjat yppa sig i de föregående årens oerhördt goda
handelskonjunkturer och rika penningtillgångar.
Frånsedt ett från Norrlandshåll utgånget förslag att i afvaktan på bättre
penningtillgång inom landet tillsvidare inställa alla stambanearbeten, vittnade
de enskilda motionerna i järnvägsfrågan därom, att densamma alltjämt var
föremål för samma lifliga intresse som vid föregående riksdag. De flesta angingo
riktningen af den ena eller andra banan, och det säger sig själf, att de af
Ericson och regeringen förkastade sträckningarna i kommitténs förslag på detta
sätt blefvo framburna inför ständerna. Från skånskt håll yrkades utläggning
af statsbanor från södra stambanan till provinsens mera betydande kuststäder.
För öfrigt märktes att bönderna, som förut ej haft nog starka ord om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
