Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VI. Nordvästra stambanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden fullbordas, 1865-1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trävarurörelse, särskildt ifall en bibana från Norums bruk utlades till Filipstads
bergslag; denna mening biträddes ock, ehuru utan synnerligt eftertryck, af
konungens befallningshafvande i länet. Samma ovisshet röjde sig hos
styrelsen för statens järnvägsbyggnader, som gaf Karlstadslinjen företräde i
afseende på längd, kostnad samt lutnings- och krökningsförhållanden, men
trodde Nilsby-(Norums-)linjen möjligen äga bättre trafikutsikter. För den
projekterade bibanan Norum–Filipstad hade ett mindre belopp redan
tecknats, men oafsedt staden Karlstads erbjudande att kostnadsfritt upplåta mark
för ban- och stationsanläggningen hade kommunerna kring de båda
hufvudlinjerna visat ringa eller ingen benägenhet att bidraga till
expropriationskostnaderna.
Regeringen fotade sitt beslut i saken därpå, att antagandet af det norra
alternativet säkerligen skulle draga med sig statsunderstöd ej blott till bibanan
Norum–Filipstad utan äfven till en bibana söderut till Karlstad och att
trafiken på den norra linjen ej kunde väntas blifva så mycket betydligare, som
denna linje med inberäkning af statsbidraget till bibanorna ställde sig
dyrare. Därtill kommo hänsynen till Karlstad såsom provinsens hufvudort samt
den omständigheten, att det inre Värmland tack vare de djupt inträngande
vattenlederna ej alldeles saknade förbindelser med Vänern, liksom Filipstads
bergslag redan ägde dels vatten-, dels järnvägsförbindelse med Kristinehamn,
Regeringen beslöt sig alltså för Karlstadslinjen och föreslog ständerna att –
förutom 2,900,000 rdr till fullbordan af bandelen Arvika-riksgränsen –
anvisa 3,924,000 rdr eller 1/3 af totalkostnaden för Karlstadslinjens
utförande.
Vid remissdebatten på riddarhuset försvarades Karlstadslinjen på det
kraftigaste af H. F. Oldevig, som förklarade trakterna kring den norra linjen
för provinsens magraste och fattigaste bygd och ansåg bibanan från Norum
till Filipstad komma att gå med förlust. Dessa uttalanden af en man, som
i 23 år varit länets höfding och såsom sådan borde vara synnerligen
förtrogen med dess förhållanden, gjorde också starkt intryck på utskottet, och
detta gaf sitt förord åt det af Kungl. Maj:t föreslagna alternativet. Med
hänsyn till de förhandenvarande knappa tillgångarna och den från flera håll
yttrade obenägenheten mot vidare upplåning utomlands för det närvarande
nedprutades dock anslaget – ehuru blott med en rösts öfvervikt – till en
half miljon, hvaremot anslaget till bandelen Arvika–riksgränsen förordades
till äskadt belopp. Öfversten friherre R. M. Klinckowström, med hvilken 8
andra reservanter förenade sig, yrkade det förstnämnda anslagets höjning till
1 1/2 miljon. Majoren friherre J. F. Beck-Friis med flera förordade
Norumslinjen.
Den åtminstone i utomståendes ögon föga betydande frågan om Värmlandslinjens
dragning några mil längre i söder eller norr visade sig i stånd att
bland ständerna framkalla en strid, som kunde jämföras med de
föregående stora sammandrabbningarna rörande västra, södra och norra
stambanorna. Debatten var synnerligen vidlyftig i alla stånden och företedde en
rad anföranden, som utgjorde hela små afhandlingar. Allmänheten deltog
i kampen genom tidningsuppsatser och ströskrifter i sådan mängd, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
