Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XI. Luleå-Gällivarebanan samt utfartsbanorna till Örnsköldsvik och Umeå, 1890-1895 - XII. Gällivare-Riksgränsen, 1897-1901
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med 127 mot 85. Af det beviljade anslaget 1 823 000 kr anvisades 823 000 kr
till utgående å riksstaten, återstoden till upplåning i likhet med de
låneunderstöd, som beviljats dels till linjen Härnösand-Sollefteå, dels till enskilda
järnvägsanläggningar i allmänhet. För anslagets beviljande godkändes samma
villkor rörande kostnadsfri jordupplåtelse m. m., som förut stadgats för
stambanan norr om Vännäs.
Efter 1894 års märkliga paus, då riksdagen oafsedt anslag till rörlig
materiel endast hade att utdela några mindre pensioner och gratifikationer i
anledning af det nu afslutade arbetet å stambanan till Boden och att utse
deputerade till invigningshögtidligheterna, återkom frågan om utfartsbanorna
vid 1895 års riksdag, i det att Kungl. Maj:t äskade ett anslag af 2 600 000
kr för anläggning af en nära 4 (ny)mil lång bibana från Vännäs till Umeå och
vidare till Storsandskär utanför staden samt för denna banas utrustning
med trafikmateriel. Förslaget motiverades därmed, att hela den 24 (ny)mil
långa stambanesträckan genom Västerbotten saknade direkt utfart till
Bottenhafvet, ehuru den i allmänhet gick längre inåt landet än i sin sydligare
sträckning och ehuru den utan förbindelse med kustbygden endast kunde
påräkna transitotrafik. Att Umeå och ej Skellefteå valts till slutpunkt,
berodde dels på förstnämnda orts centrala betydelse för länet, dels på denna
linjes kortare längd äfven med den utdragning till ön Storsandskär, som
påkallades af behofvet af en hamn för mera djupgående fartyg. Samma skäl
rörande banans bärighet och trafiktillförsel till stambanan, som förut anförts
till förmån för bibanan Mellansel-Örnsköldsvik, kunde äfven här åberopas,
och samma myndigheter hade äfven här förordat förslaget. Hvad
upplåtandet af erforderlig mark och vissa materialier angår, hade sådant redan
erbjudits af länets landsting och af Umeå stadsfullmäktige.
Också tillstyrktes förslaget utan meningsskiljaktighet af statsutskottet, och
riksdagen beviljade utan vidare det begärda beloppet till utgående af
riksgäldskontoret.
Grenbanan Mellansel-Örnsköldsvik öppnades för allmän trafik år 1892,
Vännäs-Umeå 1896.
Att riksdagen ej med nöje skulle motse några vidare kraf på
järnvägsanläggningar i Norrland, hade den tillkännagifvit genom följande tillägg till
sitt beslut om järnbanan Vännäs-Umeå: »Genom anläggandet af densamma
synes det riksdagen, som om för en längre framtid Norrlands behof af
statsbanor bör blifva tämligen nöjaktigt tillgodosedt.» - För att i stället så
mycket mer egga den enskilda företagsamheten anvisades år 1896 det
sedvanliga femårsanslaget till låneunderstöd åt privatbanor med det ökade
beloppet af 7 1/2 miljoner.
Äfven nu som flera gånger förut skulle det emellertid befinnas, att de
återhållande krafternas motstånd var svagare än det fortsatta
framåtskridandets makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
